Svar till Chefredaktör Henrik Ericksons ledare i Ulricehamns Tidning den 17/2 2024 angående varför lagidrotterna i Ulricehamns Kommun har svårt att få fram lag som konkurrerar i eliten.
Jag växte upp på 70- och 80-talet i Grimsås. Det var på den tiden Grimsås IFs herrlag spelade i division 2. Det var på den tiden Division 2 verkligen var den andra divisionen i Sverige. Superettan och division 1 fanns inte.
Till Grimsborg kom lag som Gais, Örgryte, Kalmar, Öster, Helsingborg och J-Södra. Några år i början på 70-talet var Blåvitt nere och harvade i division 2, men då var jag så liten att jag mest intresserade mig för om det var korvmatch eller inte.
Den lilla föreningen i det lilla samhället orkade streta emot under många år och hålla sig på en bra nivå, även om det gick inflation i divisionerna under 1980-talet så att division 2 helt plötsligt var den fjärde högsta serien i landet.
Trots att det finns en risk att den tid som förflutit skulle kunna ha fördunklat mitt minne är jag är övertygad om att de kärnpunkter som höll Grimsås IF på denna nivå under 40 år är de samma som skulle behöva uppfyllas för att Ulricehamns IFK, eller annan förening som håller på med lagsporter, ska kunna hålla en position strax under eliten.
- Engagemang och ideellt arbete
- Samarbete mellan bygdens föreningar
- Långsiktigt stöd från kommunen
- Stark ekonomi med stöd från näringslivet
Vi har lagt ner många timmar av tankemöda, workshops och strategimöten för att först komma fram till att vi i vårt DNA är en breddförening för både tjejer och killar, men senare även att det egentligen inte finns något motsatsförhållande mellan bredd och elit, om du hanterar det på ett bra sätt.
Nu tror jag personligen inte att det är hållbart för en förening i en liten kommun som Ulricehamn, med sådan omedelbar närhet till större städer med elitverksamhet att det är just elit vi ska sikta på, utan precis som UIFK beslutat sig för – en plats direkt under eliten.
Även i Grimsås var det ett enormt ideellt engagemang som drev föreningen, och samhället, framåt. Vi ser samma fantastiska engagemang varje vecka på Lassalyckan, där våra 130 ledare lägger ner minst tio timmar per vecka och person för att bygga individer och grupper. Alla ledare har självklart sina egna bevekelsegrunder för att vara där, men tillsammans gör de ett fantastiskt jobb.
I Tranemo Kommun levde självklart Jantelagen stark, som på många andra platser, men många är de talanger från bygden som spelat i Grimsås och i vissa fall gått vidare därifrån – till och med en del Ulricehamnsungdomar. Det var egentligen inte förrän Dalstorp gjorde en rejäl satsning och började konkurrera om talangerna som nedgången började i Grimsås och Dalstorp till slut tog över ”tronen”. Nivån var inte riktigt lika hög och det fanns fler än en förklaring till tronskiftet.
Det är något av ett Moment 22 att bygga starka representationslag i Jantebygden. Du behöver hålla en nivå som är så mycket högre än de andra föreningarna för att det ska accepteras att talangerna samlas där, samtidigt som du inte når den nivån utan att du kan locka till dig talangerna.
Ett starkt representationslag, strax under eliten, kräver att vi föreningar i kommunen samarbetar om talangerna och ser till att de först stannar inom kommunen och utvecklas tills det är dags för dem att ta större kliv i utvecklingen. Vi säger inte att det självklart måste vara UIFK som ska ta hand om de största talangerna, men att någon borde göra det och att det inte behöver vara Elfsborg eller Norrby.
Jämförelsen med klubbar som Elfsborg är orealistisk när det gäller resurser och organisatoriskt stöd. Den matchen hade vi förlorat redan när Elfsborg bestämde sig för att starta ett damlag.
Om vi återvänder till Grimsås igen, så har det stora företaget alltid varit närvarande på Grimsborg. Jag hade inte så mycket begrepp om föreningsekonomi när jag var aktiv i föreningen som 18-åring, men såhär i efterhand är det tydligt att kabelfabriken har stöttat på många sätt och med mycket resurser under åren. Hur kunde annars Grimsborg hålla en sådan klass på mattan om inte IKO:s vaktmästare var där och klippte gräset och hur hade fotbollsspelarna möjlighet att åka på långa bortamatcher under arbetstid?
Det mesta kokar ned till engagemang och pengar. Engagemanget har vi hyfsad koll på, men det kan alltid bli större. Utmaningen är att det krävs mycket pengar – gissningsvis tre, fyra miljoner i extra intäkter per år. Det ska jämföras med de sponsorintäkter vi har idag som ligger på en dryg halvmiljon.
Kommunens stöd är viktigt, och det är avgörande att vi kan få löften så att vi kan lägga långsiktiga planer och skapa långsiktig stabilitet.
Näringslivet i Ulricehamn måste därför vara mer generösa med sina sponsorpengar för att ge föreningarna möjlighet att växa och utvecklas. Det finns fantastiska exempel på hur engagemanget för hembygden och det lokala kan mynna ut i ett stort sponsorskap i föreningar, se bara på IKO Kabel i Grimsås eller Hållanders Sågverk i Dalstorp som är två exempel hur personligt engagemang, ideellt arbete och näringslivets förståelse för föreningars betydelse samverkat på ett otroligt sätt.
Vi måste tillsammans, kommun, invånare, föreningar och näringsliv, se vinsterna i ett aktivt och starkt föreningsliv som lockar både turism och inflyttare.
Sammanfattningsvis. Vi ser en framtid där UIFK, med rätt resurser, samarbete och engagemang, kan ta och hålla positioner med sina seniorlag direkt under sverigeeliten. Vi är redo att ta ansvar och hoppas på stöd från alla håll för att förverkliga denna vision och återupprätta lagidrottens forna glans i Ulricehamn.
Fredrik Målberg,
Ordförande Ulricehamns IFK
